Vi fyller på lustgas i Örebro-området 180:-/kg
Håkan 070-310 48 73
Kent 070-550 13 64


En berättelse om lustgas skriven av Lars-Åke Krantz

 

 Jag drog i mej för allt jag var värd. Sköterskan hade frågat om någon av de blivande papporna ville prova lustgasen. Ingen ville. Inte jag heller. Ändå hörde jag storögt mig själv säga:

–Jag kan prova.

 

Jag blir så oerhört trött på mig själv emellanåt. Det är som om något löser ut i skallen. Munnen går igång och så dras övriga kroppen in i elände. Hon förde den slemmiga gumminosen mot mitt luftintag. Nio forskande fäder glodde. Jag minns suset från gasen. Fast det försvann snabbt. Istället började det susa i öronen. Halvcirkeln av psykoprofilaxande män zoomades ut och blev till en liten prick i taket. Sköterskan flöt ut i någon slags böljande soppa och själv blev jag väldigt …nätt och fick korta fötter. Det kändes ungefär som om kroppen var en 90 hk Mercury utombordare och plötsligt förvandlades till en Bosch elvisp där bak på vattenskidbåten. Den där känslan har jag haft ytterligare en gång. Också då i samband med lustgas.

 Oldsmobilen hade inhandlats av en trött yngling.

–Du får hämta bilen själv - den står i garaget.

–Du kan ju lägga verktygen i en hink och ge mig dem sedan, sade han vidare när betalningen gjordes.

Bilen var en udda fågel. Bara två registrerade ex. i Sverige. En muskelcab. Årsmodell -70. Nyrenoverad 462 under den uppsågade huven. När jag lyfte på densamma låg där ett par jeans. Killen före mig hade tydligen inte bara slängt in handduken utan även delar av sin garderob. Under bakaxeln brann fortfarande sladdlampan. I passagerarstolen låg en halvt uräten Pollypåse.

Ett typiskt fall av akut mekartrötthet. De kringspridda verktygen fyllde snart hinken och bilen hamnade på den medhavda trailern. I mitt garage plockades bilen ihop, lackades, fick ny cab och uppfräschad inredning. Dessutom videofilmades allt. Alla ekonomiska utlägg skrevs upp och timmarna bokfördes. Hundratals timmar och tiotusentals kronor senare glänste den rubinröd i mitt garage. Då bröt det ut igen. Om det var ekot från sjuksköterskans traumatiska lektion eller NOZ livliga annonserande vet jag inte. Jag vet bara att jag förföljdes av frågan "Vill någon prova lustgasen?"

Två veckor senare anlände den blå tuben. Den såg ut som en bomb. Jag handskades med den som en bomb. Den skulle också infria varje förstulen förväntan jag kunde tänkas ha på en bomb. Sol och sommar, torr asfalt, cabben nere och hela kroppen utgörande en enda stor gasfot. Jag åkte upp till rakan där det skulle ske. Öppnade kranen i bagaget, kollade den extra elektriska bränslepumpen, stängde av stereon. Jag hade 462 friska cubiktum, höglyftande kam, förgasare med accpumpar som lämnade obetydligt mindre vätska än IFÖ:s vattenklosetter, tre tums headers, 3,70:1 i bakbenen och LUSTGAS. Med vinden i håret smög jag upp till 70km/h på driven. Sedan växlade jag manuellt till tvåan, hörde motorn rusa upp i varv och stod mentalt hos sjuksköterskan ännu en gång. Agerandet blev identiskt med förra gången. Jag tryckte in den lilla röda lustgasknappen på växelspaken och drog fullt.

Det kom en jättesnarkning ur förgasaren och motorn vrålade upp på toppvarv. De chanslösa bakhjulen tappade omedelbart fästet. Bilen kastades vinkelrätt mot vägens riktning. Jag styrde emot, styrde emot igen och fick en retur som bröt upp bilen på två hjul. Jag befann mig uppe i luften. När jag tittade åt höger var passagerarsätet liksom nedanför mig. Passagerardörren tycktes kana mot asfalten och jag kastades fram emot min A-stolpe.

 

–Nu flyger jag ur, tänkte jag

Plötsligt satt jag i sätet igen. Bilen rullade tyst framåt i vägens riktning. Motorn hade stannat och lamporna för olja och laddning lyste mot mig. Jag orkade inte göra något. Bilen fick rulla 3, 5, 10 sekunder, jag vet inte. Till slut bromsade jag till stillastående och klev ur. En bil passerade och någon hejade glatt. Det kändes overkligt. Några sekunder i dödens käftar och sedan…ingenting. En fågel flyger förbi. Vinden nojsar i trädkronorna. Allt flyter på. Själv är jag en elvisp. Benen skakar och jag vill sätta mig, men inte i bilen. Jag var helt borta i sladdarna och kasten. Trots det är bil och förare helt utan en skråma.

–Man blir liten av lustgas.